GetEducated

Hur förklarar man rasism? En introduktion.

Kanske är fördomar och självgodhet en mänsklig brist. Ibland kan fördomar och självgodhet gå över styr.
Ordet "rasism" används ofta för att beskriva de negativa känslor en etnisk grupp hyser för en annan grupp. På sätt och vis är det likt fördomsbegreppet, men rasism innefattar också de handlingar som dessa negativa känslor kan leda till. Rasism kan också vara fullt av målmedvetenhet och brutalitet och gå långt utöver en gruppcentrerad fördom.
På samma sätt som Hitler menade att rasistiska teorier rättfärdigade utrotning av judar så menade anhängarna av vit överhöghet i USA:s sydstater att det var nödvändigt att hålla vita och svarta skilda med olika lagliga rättigheter.

Flera historiker menar att rasismen nådde sin topp under 1900-talet. Vad de främst syftar på då är de "öppna rasistiska regimernas" uppgång, tillbakagång och fall. De amerikanska sydstaterna genomdrev segregationslagar och begränsningar i de svartas rösträtt. På så sätt blev afroamerikanerna en underklass trots tidigare tillägg i konstitutionen som gjort dem till likvärdiga medborgare. Den råare och mer extrema rasistiska propagandan beskrev de svarta männen som odjur fyllda av begär efter vita kvinnor – allt för att försvara lynchningar mot afroamerikaner. Dessa övergrepp kom sedan att begränsas mot svarta som stod anklagade för att ha överskridit rasbarriären. Metoderna mot de svarta blev med tiden allt mer brutala och sadistiska. I början av 1900-talet kunde de utsatta torteras ihjäl i stället för dödad direkt. Ett viktigt drag i det rasistiska amerikanska sydstatsstyret var en fruktan för rasblandning genom våldtäkt eller blandäktenskap. Detta ledde till ingripanden för att förhindra att vita gifte sig med folk av afrikansk härkomst ursprung.

Sydstaterna och nazityskland

Det finns många likheter mellan bevarandet av "rasrenheten" i sydstaterna i USA och nazisternas förföljelser av judar under 1930-talet. Genom Nürnberglagarna (1935) förbjöds blandäktenskap och sexuella relationer mellan judar och icke-judar – "de judiska männen utgjorde ett sexuellt hot mot de tyska kvinnorna och det tyska blodets renhet", menade man. Vi vet vidare att den rasideologi som Hitler hade som grund för sina handlingar kom att genomdrivas än mer extremt och noggrant än i de amerikanska sydstaterna.

Man skulle kunna säga Hitler gav nazismen ett dåligt namn. Människor över hela världen kunde ju efter andra världskriget inget annat än avsky och hata de gärningar nazister utfört. Denna känsla förstärks sedan av de nya forskningsrön som underminerar den rasistiska genetiken (tidigare rasbiologin) som haft fäste i USA och Europa under andra världskriget.
Vidare får den uttalade rasismen en knuff från de nya nationer som uppstått då Afrika och Asien avkolonialiserats. I USA lyckas medborgarrättsrörelsen få den lagstadgade rassegregationen och diskrimineringen förbjuden på 1960-talet.
Kanske inte minst tack vare ett viktigt stöd av att allt fler amerikaner började inse att landets intressen hotades av att svartfärgade behandlades illa. I kampen mot dåvarande Sovjetunionen om att få självständiga afrikaner och asiater på sin sida blev raslagarna och dess ideologier en belastning för USA som kunde få negativa strategiska konsekvenser.

Var det nu så att de "öppna rasistiska regimerna" var helt borta i och med andra världskrigets slut? Nej, så var det inte riktigt.

Sydafrika

I Sydafrika hade en sådan regim grott och blivit förverkligad i och med införandet av apartheid 1948. I och med detta lagfästes att äktenskap och sexuella förbindelser mellan olika "befolkningsgrupper" skulle vara förbjudet. Vidare krävdes åtskilda bostadsområden för såväl färgade (och blandraser) som afrikaner.
Men hur kunde den sydafrikanska regimen och apartheidförsvararna stå emot en sådan stark antirasistisk världsopinion som bildats efter andra världskriget? En del av försvararna undvek vanlig biologisk rasism och grundade sin argumentering för "åtskillnad" på kulturella olikheter, i stället för de tidigare fysiska. De styrande afrikandernas (vita boerättlingar) nationalism var i hög grad inspirerad av den kulturnationalism som uppstod i Europa under 1800-talet.

Kulturrasism

Nazismen, rasåtskillnadslagarna i USA:s söder och apartheid är några exempel på styren med "öppen rasism" som vi idag inte direkt kan se tillämpas. Rasism kräver dock inte detta stora stöd från stat och rättsväsen. Den behöver heller inte en ideologi som är uppbyggd kring tankarna om biologisk ojämnlikhet. Idag kan institutioner och individer diskriminera folk som anses vara "rasmässigt annorlunda" under sken som förefaller icke-rasistiska. Forskare talar om en ny "kulturrasism" med anledning av att flera europeiska länder menar att "stora kulturella skillnader" är huvudorsaken till att nykomlingar från tredje världen bemöts fientligt och diskrimineras. I USA anser vissa vita att många av invånarna i s.k. getton besitter obotliga kulturella defekter – en attityd som forskare inom området afro- och sydamerikansk invandring beskrivit som rasistisk. Historiskt sett är sådana inslag på intet sätt nya. De liknar precis de skillnader mellan etniska grupper som i princip är omöjliga att ändra även innan det vetenskapliga rasbegreppet formulerades på 1700-talet.

I de följande kapitlen följer en redogörelse för rastänkandets historia. Givetvis måste man skära ned och begränsa en sådan omfattande beskrivning. Men förhoppningen är att vi lyckats ringa in de tydliga punkter som skulle kunna vara avgörande för hur fenomenet rasism skulle kunna uppstå.

Vad är rasism?

Det är viktigt i sammanhanget att ha klart för sig vad som menas med rasism. Det skadar därför inte att vara bekant med de aspekter och vinklingar som görs under begreppet rasism. Vi kommer främst att använda oss av två utgångspunkter som skär ned begreppets omfattning litet. Vi gör detta för att vi lättare, genom att belysa specifika historiska händelser, skall kunna synliggöra och återknyta till den mer "allmängiltiga" historien om rasism.

Vi utgår från historikern George Fredricksons definition av rasism. Två huvudbegrepp belyses: Olikhet och makt.
Med olikhet menas att man anser att "de" är totalt och permanent olika "oss". Denna attityd och känsla ger ett motiv eller en grund för "oss" att utnyttja vår maktställning till att behandla "de" (andra etniska grupper) på ett sätt som vi anser skulle vara grymma och orättvisa om de drabbade folk från vår grupp.
Följderna av denna attityd och det handlande det ger upphov till omfattar allt från diskriminering till statligt sanktionerad segregation eller kolonialt förtryck. Gemensamt för alla former av rasism är att de som uttrycker sitt rashat och de som utsätts för detta inte kan leva sida vid sida i samma samhälle – förutom möjligen i ett samhälle som bygger på dominans och underkastelse. Vidare ses det som omöjligt för enskilda individer att totalt utplåna sin rasmässiga olikhet genom att ändra identitet.

Vi börjar i kapitel 1 med att försöka hitta händelser som kan ha koppling till rasismens uppkomst.