GetEducated

Kap 4: Tidsperioden 1870–1914 del 1

Industrialismen

Industrialismen, eller den "industriella revolutionen", började utvecklas i England i slutet av 1700-talet. Industrin med sina fabriker började tillverka varor i stora mängder, och det gamla bondesamhällets system med hantverk, byteshandel och självförsörjning försvann. Människor blev arbetslösa i bondesamhället på landsbygden och tvingades flytta till städerna för att jobba på fabrik eller i någon gruvindustri (kol eller järn).

Den "andra industriella revolutionen"

Under tiden från omkring 1870 till första världskriget fortsatte industrialiseringen i ökad takt, och nu fick delar av Nordeuropa och nordöstra Förenta Staterna också en storindustri. Genom industrialismens enormt ökade omfattning kan man med viss rätt tala om att den andra industriella revolutionen började vid denna tid. Man lärde sig tillverka och utnyttja stål, olja och elektricitet som blev nya kraftkällor. Jorden "krympte" genom en snabb utveckling av kommunikationer, och läkarvetenskapens stora framsteg skapade förutsättningar för ett tryggare liv genom bl.a. vaccinet. Tack vare just vaccinet slapp många människor dö i de omfattande epidemier(en sjukdom som drabbar många)som härjat i stora delar av Europa tidigare.

En värld i snabb förändring

Det industrialiserade samhället utmärktes av en stark befolkningsökning och omfattande befolkningsomflyttningar. Miljoner människor emigrerade från Europa under slutet av 1800-talet (mest känd är utvandringen till Amerika) och inom ländernas gränser flyttade människor till städer och orter dit industrin fanns. Det var en tid av mycket stora förändringar för människorna i Europa såväl för de andra världsdelar som påverkades av det ekonomiska uppsving som industrialismen skapade.

Socialismen

Det industriella samhället blev avgörande för den politiska utvecklingen. Spänningarna mellan arbetsgivarna (de som anställde) och den växande arbetarklassen (de som arbetade i fabriker och gruvor) blev ofta starka. I försöken att genomdriva arbetarnas krav på större ekonomisk och social trygghet och ökat politiskt inflytande spelade socialismen en stor roll. Trots att de socialistiska partierna inte i något land nådde den politiska makten före första världskriget, hade en del av arbetarklassens krav förverkligats vid krigets utbrott.

Europa och USA

Tyskland

I Tyskland var rösträtten allmän, men då parlamentarism inte tillämpades, blev inte riksdagens sammansättning avgörande för den politiska utvecklingen. Under den tid Bismarck fungerade som rikskansler (statsöverhuvud) var han den egentlige ledaren för landet. Han bekämpade det socialdemokratiska partiet men förbättrade industriarbetarnas villkor genom en omfattande socialpolitik. Efter Bismarcks avgång 1890 sökte kejsar Vilhelm II med växlande framgång fylla platsen efter Bismarck.

Frankrike och England

Utvecklingen i Frankrike karaktäriserades av ständiga regeringskriser och få sociala reformer. I båda dessa avseenden var Frankrike en kontrast inte bara till Tyskland utan också till England. I det sistnämnda landet satte två politiker sin prägel på politiken under 1800-talets slut: den liberale William Gladstone och den konservative Benjamin Disraeli. I enlighet med de parlamentariska spelreglerna växlade de plats på posterna som premiärminister och oppositionsledare. Det sociala reformarbete som båda dessa inledde fullföljdes av Lloyd George i början av 1900-talet.

USA

I Förenta staterna stod kampen om politiskt inflytande mellan två partier; demokrater och republikaner. Inom det ekonomiska livet blev stora företag så starka, att dessa för en tid tycktes bestämma inte bara den ekonomiska utan också den politiska utvecklingen. Genom lagstiftning (på tillskyndan av president Theodor Roosevelt) blev det möjligt för staten att begränsa eller i varje fall till viss del kontrollera de stora företagsenheternas makt. (de s.k. anti trust-lagarna)

Sverige

Under slutet av 1800-talet dominerades det politiska livet i Sverige av bönder och statstjänstemän. Arbetarna var ännu utestängda från politiskt inflytande.

I början av 1880-talet kom socialismen till Sverige. 1889 bildades det socialdemokratiska partiet, Sveriges första riksparti, och 1898 organiserades Landsorganisationen, LO, arbetarfackföreningarnas ledning. Kampen med arbetsgivarna (de som ger jobb), som också organiserat sig, blev hård. 1909 lamslogs en stor del av det svenska näringslivet genom den omfattande strejk (arbetarna lägger ner arbetet tills de fått igenom sina villkor); den s.k. "storstrejken".

Samtidigt med att arbetarna sökte förbättra sina villkor på arbetsmarknaden inleddes samarbete med liberalerna för att nå ökat politiskt inflytande, och 1909 blev rösträtten till andra kammaren allmän för män. Det var emellertid en konservativ regering under Arvid Lindmans ledning som genomförde reformen. Genom den stora författningsrevisionen 1918–21 blev rösträtten allmän för både män och kvinnor.

Sida vid sida med utvecklingen mot allmän rösträtt gick utvecklingen mot parlamentarism. Man talar ibland om ett "första parlamentariskt genombrott" i samband med den svensk – norska unionens upplösning 1905. En regering bildades av de flesta politiska grupperna i riksdagen. Som parlamentarismens egentliga genombrottsår i Sverige brukar man vanligtvis sätta 1917, då Eden och Branting tillträdde. Gustav V lovade då att acceptera de parlamentariska spelregler, som han avvikit från vid den s.k. "Borggårdskrisen" 1914. Från och med nu skulle Sveriges kung inte längre ha rätt att uttala sig i politiska frågor på egen hand.

Europa – världspolitikens centrum

Det industriella samhället skapade också förutsättningar för en världspolitik, som berörde hela världen på ett helt annat sätt än tidigare. I centrum för denna världsomfattande politik stod Europa. Med hjälp av överlägsna militära maktmedel lade europeiska stater under sig så gott som hela Afrika och stora områden i Asien. En rad industrialiserade länder i Europa – och efter hand också Japan och USA – var på jakt efter råvaror och områden att sälja sina produkter för sin växande industri. Samtidigt sade man sig vilja sprida den västerländska kulturen. Under kapplöpningen mellan stormakterna efter kolonier kom det ibland till skarpa motsättningar. Mest bekant är kanske den engelsk – franska sammanstötningen i Fashoda 1898.

Motsättningar inom Europa

Men motsättningarna mellan de europeiska stormakterna gällde inte endast kolonialområden i de främmande världsdelarna. I slutet på 1800-talet och åren närmast efter sekelskiftet sågs två mäktiga stormaktsblock växa fram – trippelalliansen (Tyskland, Österrike-Ungern, Italien) och ententen (England, Frankrike, Ryssland).

Rysk och österrikisk konkurrens om inflytandet på Balkanhalvön, ömsesidig misstro mellan Frankrike och det tyska kejsardömet alltsedan 1870 års fransk – tyska krig, en tilltagande handelskonkurrens mellan Tyskland och England samt den tyska upprustningspolitiken till lands och sjöss är några av de viktigaste orsakerna till denna ödesdigra utveckling.

Katastrofen 1914

Storindustrins ställde enorma resurser till förfogande för de bägge maktblockens krigsmakter, och efter en vansinnig rustnings – och misstroendespiral bryter krig ut mellan de europeiska stormakterna inom blocken ovan.. Innan vi tittar på följderna av första världskriget skall vi reda ut lite bakomvarande orsaker till imperialismen.

Minnesakuten

Den industriella revolutionen började i England i slutet på 1700-talet. Hantverk och självförsörjning ersätts med fabrikstillverking i stora mängder, samtidigt som landsbygdens befolkning tvingas in till städerna för att tjäna sitt uppehälle.

Under perioden 1870–1914 industrialiserades även Nordeuropa och nordöstra USA, och en väldigt snabb utveckling skedde både inom industri, vetenskap och folkförflyttningar (emigration). Mycket inom samhället ändrades fort och dramatiskt för människorna.

En ny samhällsklass skapas under industrins utveckling – arbetarklassen. Socialismen, utvecklad av Marx och Engels, blir den politiska idé som arbetarklassen tar till sig.

Arbetarklassen börjar att kämpa för bättre villkor och fackföreningar börjar bildas för att tillvarata deras rättigheter för rösträtt och bra löner. Trots motstånd från de flesta regeringarna under senare delen av 1800-talet får arbetarklassen en drägligare tillvaro i slutet av perioden.

I Sverige går utvecklingen via storstrejk 1909 och hård kamp mellan socialdemokrati och konservativa till allmän rösträtt 1921.

Stormakternas världsomspännande koloniala erövringar skapar konflikter dem emellan, och två mäktiga förbund/allianser bildas som står mot varandra – trippelalliansen och ententen. Till slut bryter krig ut mellan dem 1914 – det första världskriget

Litteratur

Nya tidens världshistoria I–II. R. R. Palmer. Nordstedts. 1960

An illustrated History of England. John Burke. Guild publishing. London 1989

Imperiernas tidsålder. E. J. Hobsbawn. Tiden. 1989.

The Times Illustrated History of The world. ed. By Geoffrey Parker. Time books. Hongkong. 1995