
Det har alltid funnits gränser mellan grupper av människor i samhället. Genom historien har människan alltid haft en förmåga vilja skilja mellan "min grupp" och "din grupp". Krig, konflikter och korståg har på olika sätt handlat om att försvara sin gräns genom att gå över andras gränser. På samma sätt har även vetenskapen bidraget till sätta gränser mellan folk.
Som barn får vi ofta lära oss att umgås med vissa människor men inte umgås med vissa andra. Många gånger har vi fått rådet att "inte prata med den där killen" eller "om du umgås med dom så kommer du bli som dom". Genom sådana råd identifierar vi oss, många gånger omedvetet, med somliga grupper medan vi tar avstånd och motidentifierar oss med andra grupper.
Etniska eller kulturella grupper delar på samma sätt upp en gräns – mellan den egna gruppen och alla andra grupper. Med andra ord sätts en gräns mellan medlemmar och icke-medlemmar.
Skillnaden mellan "vi" och "dem" syns tydligast genom de positiva attityder vi har mot vår egen kultur eller etniska grupp. Den värderas som absolut högst och är bättre än alla andra kulturer och etniska grupper. De medlemmar som är med i gruppen får en upplevelse av relation "vi" mot "dem" – alltså en stark "vi-känsla". Genom att vidare betrakta "dem"-gruppen som annorlunda och utanför blir den egna gruppidentiteten tydligare. "Dem"-gruppen behövs helt enkelt för att vi skall känna att det är "vi" som är bäst, smartast eller snyggast. "Vi"-gruppen får på detta sätt ett starkare ansikte utåt.
Upplevelserna och känsla av att grupperna är olika förstärks och överdrivs i och med att "vi"-gruppen givit "dem"-gruppen negativa eller annorlunda egenskaper som står i stor motsats till sina egna. Detta är ett sätt för "vi"-gruppen att vilja förklara och förstå sina egna och andras tankar och handlingar. Man tillskriver dem motiv, egenskaper eller orsaker (Evenshaug & Hallén 1992: 454). Följden av tillskrivningen som "vi" gör på "dem" blir att vi känner större säkerhet i att förklara, förstå och förutsäga motiv och handlingar hos "vi"-gruppen (Gudykunst 1995). På detta sätt blir det lättare och behagligare att umgås inom "vår" grupp än om man skulle träffa "dem" (Stephan & Stephan 1985).
Stier, Jonas (2004) Kulturmöten