GetEducated

Språk och identitet

Ordet identitet kommer från latinets "identitas" som betyder den "samme" (Nationalencyklopedin 1992: 342). Om vi skall försöka förstå identitet utifrån denna definition så betyder det ungefär att man varje person skall vara den samme som den han eller hon var stunden eller dagen innan.

En identitet går att känna igen om sätter det i relation till någon annan eller något annat. För att göra en identitet meningsfull måste man ställa den i motsats till någon eller något. Det enklaste sättet att ställa en identitet i relation till något/någon och på så sätt tillskriva en person en identitet är genom vårt språk.

Språket definierar vilka identiteter som är möjliga.

Vi kan markera vår identitet genom att säga att "jag är jag". Det är svårt att tro på motsatsen eftersom det inte går att tro på en kompis som säger att "du är inte du".

Det anger också vilka typer av identiteter och relationer det kan handla om. Identiteterna och relationerna får genom språket också vissa meningar och betydelser om man lägger till persontitlar eller s.k. epitet. Om man säger att "min mattelärare talar ofta om hur viktigt det är att vara noggrann" så beskriver vi hur relationens karaktär ser ut. Om man vidare säger "min mattelärare är en riktig snobb" visar man vad man tycker om relationen.

Relationer kopplade till identiteter behöver inte handla om endast människor. Om vi säger "han är en typisk iranier" så avser det relationen mellan en människa och begreppet "iransk" (vad nu sjutton det innebär?).

Namnets betydelse

En individ, en familj, en etnisk grupp eller ett samhälle bär ett namn. Namnet är symbol som markerar en identitet och tilldelar människor en social position. Det ger oss ofta en signal om vår tillhörighet och vilka rötter vi har. Slutligen förknippas ofta namnet med vad vi själva tror att vi är. Det är därför naturligt att vi ibland reagerar när någon uttalar vårt namn fel eller låtsas att inte veta vårt namn (då han eller hon borde veta). Vi blir då givetvis besvikna eftersom vi anser att personen i fråga inte visar respekt eller kanske rent utav förolämpar oss.

Vem är jag, vem är hon, vilka är vi, vilka är de?

Svaren på rubrikens frågor syftar utifrån ett språkligt perspektiv på minst två saker. För det första så är ett svar på frågan "vem är jag" antingen "jag är jag" eller "jag är Torbjörn". Svaret på frågan "vem är du" skulle kunna vara "din mamma" eller "din närmaste vän". I båda fallen handlar svaren om individuella identiteter som avser endast en specifik person.

Om vi skall svara på frågorna "vilka är vi" och "vilka är de" så handlar det, till skillnad från de förra frågorna, om grupper av individer och kollektiva identiteter. Vi tar ett exempel.

En grupp människor som säger "vi är Jakobsbergskillar" skulle kunna få svaret "de är ett gäng töntar från förorten". Svaret har sin grund i att man antar att denna grupp av personer har egenskapen "tönt" och tillhörigheten "förortsbo".

För det andra så handlar svaren på frågorna om vilket personligt perspektiv som man som besvarande valt. Frågorna "vem är jag" och "vilka är vi" är frågor som vi ställer oss själva och som vi endast själva kan definiera. Man kan därför säga att svaren är en självdefinierade identiteter.

När det gäller frågorna "vem är du" och "vilka är de" handlar svaren om identiteter definierade utifrån. Med andra ord, egenskaper, grupptillhörigheter och roller som andra anser att vi har. I schemat nedan sammanfattas de områden till vilka dessa identitetsfrågor skulle kunna sträcka sig.

Fråga	Möjligt svar	"Typ" av identitet
Vem/vad är jag?	Jag är…	Självdefinierad, individuell identitet
Vem/vad är han?	Han/hon är…	Utifrån-definierad, individuell identitet
Vilka/vad är vi?	Vi är…	Självdefinierad, kollektiv identitet
Vilka/vad är de?	De är..	Utifrån-definerad, kollektiv identitet

Litteratur

Jonas Stier, (2003), Identitet, Studentlitteratur, Lund