GetEducated

Identiteter som vi får genom faktorer utifrån

Självuppfattning, självbild och självkänsla är alla viktiga delar som tillsammans skapar den s.k. totalidentiteten. Det finns dessutom s.k. subidentiteter som också bör räknas till totalidentiteten. Subidentiteterna avspeglar dels aningen "abstrakta" utomstående identifieringsobjekt som till exempel kultur, etnicitet, religion eller social klass. De uttrycker också mer konkreta objekt som familj, kompisar, lärare eller idoler med vilka vi vill känna igen oss med. Till sist kan subidentiteterna komma från vårt eget inre – vårt samvete, självideal, våra föreställningar, värderingar och ambitioner skulle kunna vara några exempel.

Beroende på omgivningens förväntningar och reaktioner samt våra inre motiv och ambitioner uppmärksammas och värderas subidentiterna i olika omfattningar. En person som är fattig och arbetar i fabrik men som umgås med rika människor blir rimligtvis mer medveten om sin arbetarklass än någon fattig arbetare som uteslutande umgås med sina jobbkollegor. På samma sätt blir en man alltid umgås med kvinnor mer medveten om sin manlighet än en man som för jämnan umgås med andra män. Vi betonar alltså vår klasstillhörighet i en viss situation eller vår könstillhörighet i en annan. Somliga anser att den viktigaste delen av deras totalidentiter är den kulturella bakgrunden – mer om detta nedan.

Kultur och etnicitet som identitet

Ordet kultur är brett och svårt att förklara i en mening. Många samhällsforskare menar att kultur är grunden för gemenskap och sammanhållning i ett samhälle. En förklaring som ofta ges är "allt som människan skapat" – både materiella saker (t.ex. byggnader) och värderingar eller tankar. Man kan också förklara begreppet som ett människors olika sätta att leva på. Vi kan sammanfatta begreppet med följande delar:

• Värderingar
• Normer
• Moral och etik
• Språk
• Myter
• Social koder
• Konst
• Familjeförhållanden
• Könsroller
• Utbildningstradition
• Religion
• Ideologi
• Politiskt och ekonomiskt system

Ordet "subkultur" är också bra att känna till. De följer givetvis av definitionerna ovan. Några exempel skulle kunna vara: ungdomskulturen, Stureplanskulturen eller pokerkulturen.

Kulturen fungerar som en samordnare av relationerna mellan människor. Den bestämmer vilka handlingar och beteenden som är lämpliga eller "normala". Man kan säga att den hjälper oss organisera att och skapa rutiner i vardagslivet. På detta sätt blir det lättare eller svårare för oss att leva ett socialt liv.

Etnicitet

En kultur kan bestå av en eller flera etniciteter. Ordet etnicitet kommer från grekiskans etnos och betyder "folk" eller "nation" (Nada.lexikon.se). Etnicitet har att göra med en grupp människors föreställningar och idéer om ett gemensamt ursprung. Om det gemensamma ursprunget är verkligt inte viktigt menar sociologen Weber. Det är föreställningen och idéerna som ligger som grund för att flera människor skall identifiera sig med den etniska gruppen. Etniciteten fungerar alltså som en kollektiv identitet.

Vi tänker och reflekterar för det mesta inte så mycket kring kulturen. Den blir på något sätt given för oss. Ändå har den en viktig påverkan och styr oss i olika riktningar i livet. I många fall är påverkan så stark att vi sätter vår kultur i centrum för alla våra värderingar och handlingar. Detta kallas för etnocentrism. Den som tänker etnocentriskt värderar den egna kulturen som bättre, finare, mer "utvecklad" och "civiliserad" än andra. Nationalism och patriotism är begrepp som ligger väldigt nära etnocentrism. Samtliga begrepp har den gemensamma nämnaren att de utgör starka gemensamma känslor.

Stora samhällen har alltid haft behov av en kollektiv (gemensam) historia. Individer å andra sidan har ett psykologiskt behov av att veta sin personliga historia med start från rötterna. Kulturella och etniska identiteter gör att människor ser sig själva som "ett enda folk" med en gemensam historia, traditioner, erfarenheter och sociala och kulturella seder och vanor (Eriksson, Eriksson-Baaz, Thörn: 1999:231–232).

Etniska och kulturella identiteter är en stark grund för samhörighet och gemenskap. Det märker man inte minst om man befinner sig på en semesterresa utomlands. När vi berättar var vi kommer ifrån blir båda dessa identiteter tydliga för vår person som helhet. Till sist är kultur och etnicitet viktiga för motivation och kollektiv beteende. Det har inte minst historien visat. Nationer och folk som varit i förtryck eller under hot har i flera fall bortsett från skillnader och inre konflikter. I stället har de enat och försvarat sig.

Kulturer och etniciteter förändras alltid. Kulturer och etniciteter i Sverige idag och för femtio år sedan är givetvis olika. Trots detta är nog flera saker fortfarande gemensamma och lika för oss och våra mor- eller farföräldrar.

Identitet och nationalitet

Säger man att "jag är svensk" så är detta ett yttryck för en s.k. nationell identitet. Det man i huvudsak identifierar sig med är alltså nationen. Då man använder nationen som en samhörighet avser man ett gemensamt landområde, en gemensam historia, en kung eller president, en flagga, nationalsång, ett språk, ett medborgarskap samt en kultur (och etnicitet).

Viktor Rydberg skrev många dikter som hyllade nationen (Sverige alltså). Nedan följer en dikt om ett "starkt och fritt svenskt rike" som vi skall känna oss stolta för.

Hissa flaggan! Stolta samlingstecken!
Se hur vinden fyller silkesvecken med,
dess gyllene kors i fälten blå.
Det är löftet, som vi aldrig svike,
att de svenskes gamla stora rike fritt i tiders tider skall bestå

En nationell identitet uttrycker alltså nationalism och patriotism (kärlek för fosterlandet). Detta skapar starka känslor av samhörighet och gemenskap inom en grupp.

Erik, 17 år

När jag är i Sverige tänker jag inte så mycket på hur vi svenskar är. Många gånger tycker jag att vi är lite tråkiga och "korrekta". Jag tycker helt klart att ordet "lagom" stämmer in på flera svenskar. När jag är utomlands brukar jag faktiskt känna mig stolt över många grejer. Vi har t.ex. ett bra fotbollslandslag, bra friidrottare och Ericsson-mobiler förstås. Dessutom tycker flera att vi är duktiga på engelska och allmänt välutbildade.

Om vi känner oss stolta med vår nationella identitet ger det oss en starkare totalidentitet. Frågan är hur mycket svenskar verkligen tycker om och bejakar sin nationella identitet. I fallet Erik verkar ju det som om han dels känner sig missnöjd med sin nationalitet samtidigt som han försvarar den. Det är mycket möjligt att många svenskar är försiktiga med att framhäva vad som är bra med Sverige i vissa situationer.

Under större idrottsevenemang som t.ex. OS eller VM i fotboll ökar dock de nationalistiska känslorna. Många svävar på moln under dessa evenemang i hopp om medaljplaceringar. De blir fullkomligt lyriska då man går tillbaka i tiden och talar om VM-silvret i fotboll 1958 eller bronset i fotbolls-VM i USA 1994. Svenskar identifierar sig gärna med nationen Sverige i och med dessa framgångar men tar kanske samtidigt avstånd (åtminstone tillfälligt) från svenska symboler i samband med misslyckanden såsom de fem senaste årens hockeyresultat för det svenska landslaget eller senaste VM i fotboll.

Identitet och religion

I avsnitten om Rastänkandets historia i Skola går det att läsa om hur man skiljde mellan människor genom "ras", etnisk folkgrupp eller kultur. Innan rasismen började handla om dessa tre begrepp var religionen en stark grund för motsättningar och förtryck mellan olika grupper av människor. I våra avsnitt kan ni bland annat läsa om hur européer behandlade ursprungsbefolkning i Afrika, USA, Sydamerika och Asien som hedningar (icke-kristna) och därmed barbarer, "vildar" och ociviliserade. Människorna betraktades alltså som mindre värd på grund av de inte var kristna och i vissa fall omöjliga att omvända till kristet troende. Under koloniseringen och slavhandeln användes de allra mest förnedrande former av tortyr och misshandel. Det var helt enkelt ett sätt göra världen mer "civiliserad". Handlingarna rättfärdigades av kristna européer som utgick från ekonomiska, politiska, kulturella och religiösa argument.

Under senare delen av 1800-talet och tidigt 1900-talet kom religionen att komma mer i "skymundan" till förmån för ny filosofi och psykologi. Religionen var förstås en fortsatt stark grund till samhörighet i många länder. Religionen som identitet är idag mycket viktig och något man kämpar för att behålla och försvara.

Hur aktiv man är som religiös varierar stort idag. I Sverige är det väldigt få som går i kyrkan. Det är dock många som tror på något; exempelvis en högre makt eller ett liv efter detta. Det mer "traditionella" religionsutövandet såsom att gå till kyrkan och läsa bibeln har minskat och ersatts av mer individuella sätt att tro på.

Religionen är på många sätt sammankopplad med identiteten. Eftersom religion ofta handlar om moraliska och existensiella frågor som "rätt och fel" eller "liv och död" så berör den religiösa identiteten viktiga personliga frågor – inte minst frågan om meningen med livet.

Religionen ger svar på frågor såsom livet efter döden eller vad som är hedersamt/ohedersamt sätt att leva på. Den ger på samma sätt som kulturen svar på hur livet bör eller icke bör levas. Den skapar på så sätt en känsla av ett sammanhang och mening vilket också stärker identiteten.

Som tidigare nämnt är religionen genom sina värderingar, normer och föreställningar en stark kraft för sammanhållning i många samhällen. Precis som en kultur "guidar" den människors liv – ofta på ett omedvetet sätt. Många saker som står i bibeln, t.ex. de tio budorden, har helt klart haft ett inflytande på vår lagstiftning idag.

En viktig grund för en gemensam religion är den kollektiva (gemensamma) identiteten. Om vi kan känna en gemensam identitet kan vi behålla och föra vidare religionen över en längre tid. Dessvärre kan den kollektiva identiteten fungera som ett sätt att skilja "oss" från "dom". I tidningar, filmer och böcker är det vanligt att man beskriver olika religiösa med fördomsfulla och stereotypa uttryck. Förr beskrevs till exempel juden som kroknäsig, opålitlig, snål och girig. Idag beskrivs många gånger muslimer som livsfarliga mördare eller oberäkneliga terrorister. Föreställningar och myter om religioner gör att människor får ett visst beteende mot "dom" med annan religion.

Litteratur

Stier, Jonas (2003) Identitet