
Stereotyper är allmänna bilder och föreställningar om människor. De är oftast negativa och nedvärderande. På ett "stereotypiskt sätt" kan man förklara hur till exempel svenskar, jugoslaver och iranier ser ut genom att allmänt beskriva deras utseenden eller personliga egenskaper. En svensk skulle på ett stereotypiskt sätt beskrivas som lugn, reserverad och med en god arbetsmoral. En jugoslav kanske skulle beskrivas som glad och ofta arbetande inom restaurantbranschen medan en iranier skulle kunna beskrivas som en tandläkarstuderande med temperament.
Man brukar dela in stereotyper i olika grupper. Dels finns de "etnokulturella" stereotyperna som avser nation eller etnicitet (som till exempel svenskar är tysta, tyskar jobbar hårt och japaner är smarta tekniker). Det finns vidare s.k. "regionala" stereotyper (exempelvis norrlänningar är tråkiga, smålänningar är snåla och skåningar är danska). Nära släkt till de regionala stereotyperna ligger de som är kopplade till en stad eller ort (vanligaste är stockholmare är trendiga och göteborgare är öppna och glada). Det finns oändligt många stereotyper som inte får någon rubrik. Bland dessa kan nämnas tjocka människor, akademiker, blondiner, pokerspelare och så vidare. Samma stereotyp kan användas om olika grupper liksom olika stereotyper kan tillämpas på samma grupper.
Stereotyper är givetvis inte sanna eller troliga. På samma sätt som vi har fördomar finns också stereotyper i oss oavsett om de är osanna eller om vi är medvetna om dem eller inte. Klart är att de bidrar till vår verklighetsuppfattning. I många fall saknas erfarenheter av den grupp människor som vi har en stereotypisk uppfattning om. På samma sätt som fördomar är stereotyper en stark övertygelse om att en viss grupp ser ut eller beter sig på ett visst sätt.
Vi kan ha stereotyper om andra grupper (de-grupper) samtidigt som vi kan stereotyper om vår egen grupp (vi-gruppen). Oftast är stereotypen om den andra gruppen mer negativt laddad. Om man är svensk så skulle man exempelvis kunna säga att "kineser är otrevliga" och "engelsmän är arroganta" för att negativt beskriva två nationaliteter. Samtidigt så kan man som svensk säga att "svenskar är ärliga och snälla" för att (positivt) beskriva sina egen grupp.
Att skapa stereotyper är väldigt likt det som inom psykologin kallas för attribution. Med det menas att vi utifrån observationer av andra människors yttre egenskaper och beteenden omedvetet drar slutsatser om dessa människors personliga inre egenskaper. Ett exempel skulle kunna vara att vi identifierar en persons yttre och säger att denne hör till gruppen som representerar "alla oärliga och hala människor". Vi söker kanske på detta sätt ett svar och en bekräftelse på det som vi tror att "vi redan vet". På detta sätt uppmärksammas endast det som stämmer överens med stereotypen – allt som inte passar in på föreställningen bortförklaras eller struntas i (kallas inom psykologin för selektiv varseblivning).
Stereotyper fungerar också på samma sätt som att skilja "oss" från "dem" (läs även Vi och dem i Identitet). Det finns en vilja för oss överskatta och förstora skillnaderna och likheterna mellan vår egen sociala grupp och "deras" grupp. Man skulle kunna vända på det och säga: man underskatter helt enkelt de individuella skillnaderna inom båda grupperna. Det vanligaste är dock samtliga inom gruppen automatiskt får samma egenskaper – detta trots att man inte haft någon personlig erfarenhet av gruppen (det går att ha stereotyper om filipiner utan att ha träffat dem).
Kom ihåg att stereotyper hela tiden finns inom oss på ett omedvetet sätt. Faran är om stereotyper får starkare fäste inom oss – då kan de leda till ett negativt handlande gentemot någon eller några andra. Det gäller alltså att varje dag försöka "syna" sig själv och förstå orimligheten i de förställningar vi har om en person eller en grupp människor.