
I Svenska Akademiens ordlista står följande: ”åskådning som hävdar att olika människoraser har olika värde o. bör ha olika ställning i samhället m.m.” I Nordstedts Svenska Ordbok(2004) förklaras rasism som en ” åskådning som är baserad på föreställningar om att vissa raser är överlägsna andra, särkilt om hävdandet av den vita rasens överlägsenhet”.
Man kan ur de här två exemplen förstå att rasism betyder att en del människor anser att vissa människoraser är mer dugliga än andra, och att därför den mest dugligaste och ”bästa” rasen skall bestämma över de andra ”mindre värda” människoraserna. Vi kan också se att ordet ”rasism” används flitigast och mest när det gäller påståendet om den vita rasens överlägsenhet.
De flesta forskare står enade kring att en rasistisk handling, process eller teori(idé) utgår från tron eller läran om att:
Enklare uttryckt;
I Europa finns ett antal olika folkgrupper, som tillhör den vita rasen( även kallad den ”Kaukasiska”). Det finns svenskar, norrmän, danskar, tyskar, holländare, engelsmän, m.fl.
Dessa folkgrupper, eller länder/nationer, har genom århundraden (beroende på hur långt bak i tiden som landet anses ha funnits som nation) fått en gemensam historia, seder och traditioner(man firar olika händelser som nationaldagar osv), samt sist men inte minst, ett språk .Denna gemenskap i historien och samvaron som folkgrupp eller land/nation under samma flagga och språk kallas för dess ”väsen” eller ”själ” och är dess speciella kännetecken som land/nation. Exempel på detta ”väsentänkande” detta lever kvar än idag som ”nationalkaraktärer” av olika slag som att finnen super, dansken är godmodig, tysken vill ha ordning och reda, fransmannen dricker vin och äter en baguette medan engelsmannen tar det lugnt med sin tekopp.
Jämförelserna ovan gäller ju Européer och även om ingen idag tar dem direkt på allvar utan mer med ett roat leende, kan man i förlängningen av ”väsenstänkandet” hitta en klar rangordning mellan folkgrupper som anses stå på en högre/lägre nivå, men då får vi gå utanför det ”vita Europa”. Inom det ”vita Europa” finns inga direkt nedsättande omdömen om de olika länderna, i varje fall inte inom det protestantiska norra Europa. Ett undantag är väl de råa skämt som finns ex. mellan svenskar – norrmän (Norgehistorier har väl de flesta hört) eller mellan belgare och holländare(du kan säker hitta fler exempel själv) men de faller utanför ramen för det ”väsentänkande” som ligger till grund för rasism.
Går vi utanför Europa hittar vi en rad exempel från olika Europeiska folkgruppers syn på andra kontinenters folkgrupper. Indianer(röda) är listiga och blodtörstiga, och skalperar gärna den som kommer ivägen, den gula Kinesen är snedögd och bär en stor hatt samt luras alltid i affärer och blodtörstiga kannibaler finns i regnskogarna.
Exemplen ovan kommer från äldre tider, men har fortfarande stor livskraft. Vi kan se hur vi i Europa ser ner på andra raser utanför vår kontinent, och i.o.m 1800-talets imperialism då européer erövrade större delen av jorden, gjordes denna indelning av ”sämre” och ”bättre” väsen ännu tydligare. Det blev fastställt av vita européer vilken ras och folkkaraktär som var störst, bäst, intelligentast på jorden; den vita kaukasiska rasen. Med vetenskaplig hjälp av bla. Darwin fick européen ett verktyg att behandla andra raser som fullständigt mindervärda, och denna ide´ gick så långt att många människoraser inte ens ansågs vara värda att finnas kvar på jordens yta.
Källa: Sverige mot rasism, se länk under "Djupare förståelse"