
Ett annat ord för diskriminering är särbehandling. Diskriminering kan förekomma i både positiv och negativ bemärkelse. Låt oss anta att ett företag skall anställa någon. Bland ansökningskandidaterna finns två kvinnor och fjorton män. När intervjuförfarandet är klart står det klart att en av kvinnorna får jobbet med motiveringen "det behövdes en kvinnlig representation på firman". Detta är ett exempel på positiv särbehandling då underrepresenterat kön i fråga om arbetsmarknaden får företräde.
Till vardags används dock diskriminering i bemärkelsen negativ särbehandling. Ett vanligt förekommande fall är diskriminering av människor med olika etniska ursprung (se även etnisk diskriminering).
Diskrimineringsprocesser förekommer i flera sociala sammanhang såsom könsroller (man/kvinna), sexuell identitet (heterosexuell/homosexuell/bisexuell) eller etniskt ursprung (svenskar/invandrare). Hur och i vilken utsträckning en eller flera individer diskrimineras beror på vilken av dessa identiteter denna eller dessa individer anses tillhöra.
Diskriminering är ett brott mot principen om rätten till likabehandling – en av de främsta grunderna i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. På samma sätt som makt en är en av grundstenarna i rasism så upprätthåller diskrimineringshandlingen en viss typ av maktstruktur (medvetet eller omedvetet) som missgynnar en särskild grupp individer.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en svensk myndighet som funnits sedan 1986. Samma år infördes också en lag mot etnisk diskriminering. Diskrimineringsombudsmannens uppgift är att bevaka att denna lag samt lagen om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden (från 1994) fungerar.