
När man pratar om antisemitism menar man normalt en negativ inställning till det judiska folket. Ordet semit(er) omfattar de folk som i Gamla Testamentets Mosebok sägs vara ättlingar till Noa´s son Sem. Ordet omfattar dessutom de språk som semiter talar, dvs. arabiska, etiopiska samt judarnas hebreiska (den fjärde största språkgrenen inom de semitiska språken). Mot bakgrund av detta borde alltså antisemitism innebära en negativ inställning mot alla som talar ett semitiskt språk, trots att det numera är vanligt att beskriva ordet som ett riktad avsky mot bara judar och deras religion.
Under antiken kom flera författare, bland andra Cicero och Tacitus, att starkt kritisera judiska seder, något som inte direkt ledde till antisemitism inom den romerska staten. Värre blev det i och med kristendomens födelse. De första kristna var själva judar, men de flesta judar stannade kvar inom judendomen och råkade så småningom i konflikt med kristna som inte ansåg att judarna var "Guds utvalda folk". Med tiden blev det värre för de judiska grupperna under romarriket, och lagar instiftades som minskade judarnas rättigheter att bo och arbeta i länder under Roms lydnad. Förföljerser mot judar blev allt mer vanligt i takt med kristendomens expansion (i synnerhet under korstågstiden), där en anledningarna var att judarna dödat Jesus Kristus på korset. Det bildades också flera myter om judar under medeltiden. Det ryktades att judar dödade kristna barn för att använda deras blod under en ritual vid påskfesten. Vidare beskylldes judar under Digerdöden för att ha förgiftat brunnarna och därmed mördat flera byinvånare.
Situationen förbättrades dock för judar under 1700-talet i samband med upplysningen och den franska revolutionen. De nya medborgarrättslagarna gav folk av judisk börd full medborgarrätt i flera länder, men antisemitismen levde ändå kvar i Europa. Under slutet av 1800-talet använde flera s.k. "rasteoretiker" och "rasbiologer" sina teorier mot judar, och hävdade att den lägre stående "judiska rasen" hade för avsikt att utplåna och förinta den vita "ariska" rasen. Detta påhopp i kombination med teorier om en judisk sammansvärjning som hotade att ta över världen kom sedan att bli upprinnelsen till ett av de värsta folkmorden i modern tid – förintelsen under andra världskriget.